1.12.2023-1.12.1992

1.12.2023 - 1.12.1992

1.12.1992 flydde vi från min hemort i Bosnien.

Vi ”stängde” dörren till vårt hus i ovisshet om vi någonsin kommer tillbaka och ännu större ovisshet var vi ska.

Vi flydde för livet.

Vi tog en risk och satte oss på den bussen i hopp om att den ska ta oss till frihet, undan krigets hemskheter.

Mitt minne av den resan är verkligen splittrad, vilket inte är konstigt för kroppen stänger av när den utsätts för fara och en rädsla som inte går att beskriva med ord.

Idag när jag satt i bilen, kom jag att tänka på 1.12.1992. (Och även här råder det splittring då mina föräldrar säger att de minns/tror att det var 3.12. Men jag minns 1.12 och så får det vara.)

Jag mindes de förlamande känslorna 1992, de känslorna som stängde av mig.

Och samtidigt som jag mindes dem, under dagens bilresa, kände jag nuvarande känslor starkare.

Det starkaste jag kände medan jag befann mig i den här mixen, var Tacksamhet .

Tacksamhet mest över att jag kan känna allt detta utan att egentligen fly mer. Jag klarar det.

För en av mina häftigaste insikter i min egen utveckling var, att många delar av mig fortsatte att fly sedan 1992, sedan den bussresan i ”Tröjan av Guld”(den förtjänar sin egen berättelse, men om det en annan gång kanske).

Och med åren kom vissa delar hem, och vissa snurrade runt ett tag till.

Jag är tacksam att jag är här där jag är både mentalt, känslomässigt och fysiskt.

Jag är tacksam för att jag överlevde kriget.

Jag är tacksam att jag överlevde bussresan.

Jag är tacksam för alla traumor.

Jag är tacksam för alla rädslor.

Jag är tacksam för alla utmaningar.

Jag är tacksam för alla smärtor.

Jag är tacksam för mig själv att jag aldrig gav upp, att jag fortsatte.

Jag är tacksam för mina barn.

…

Och, kära du, jag är också tacksam för dig, för dig som tar dig tid och läser detta.

Och om jag får förmedla något till världen där ute vore;

Allt händer av en anledning, även om vi inte alltid förstår eller känner det just då när vi vill, vi känner och förstår det när vi är redo för det.

🍾💚💫

Love , Edina

#tacksamhet