.png)
Del 1
Tacksamhet till:
✨Rädslan ✨
När jag tittar tillbaka på det här året så har den varit minst sagt full av utmaningar.
Hälsa.
Arbete.
Familj.
Utmaning efter utmaning.
Lärdom efter lärdom.
Insikt efter insikt.
Tårar.
Skratt.
Känslor.
Tankar.
En intensiv kurs i personlig utveckling som jag inte hade anmält mig till.
Första tiden famlade jag och motståndet till allt var stort.
Motståndet kom från rädslan.
Mina handlingar kom från rädslan.
Rädslan att inte bli trodd.
Rädslan att inte bli accepterad.
Rädslan att inte bli bekräftad.
Rädslan att förlora.
Rädslan att …osv osv.
Men i den djupaste och mörkaste rädslan kom kapitulation i form av lärdom och insikt.
I form av acceptans.
I form av hopp.
I form självkärlek.
I form av självledarskap.
I form av lugnet.
I form av osv osv…
Rädslan är inte borta, nej då.
Känslorna kan vi inte ta bort.
De är där alltid av en anledning.
Men skillnaden nu är att den inte sitter vid ratten.
Autopiloten har växlat till manuellt.
Manuellt med pauser, reflektion, självmedkänsla.
Så idag vill jag visa min tacksamhet för den rädslan som gav mig en enorm tillgång till oändlig resurs.
Tillgång till mig.
Just nu känner jag tacksamhet för att jag valde att stanna upp, kapitulera och acceptera.
Tacksam ✨
Comments